tror de e 5:te(?) året jag spelar, jag har aldrig haft den riktiga pappan som det flesta papporna. 

Jag har aldrig haft den pappan som kommer och ser mina matcher, frågar hur det går osv, Jag tror han har sett 3 matcher kanske av dessa 5 år, och det är klart jag är fruktansvärt besviken, jag menar när jag ser mig runt och allas pappor sitter där och ser på blir man ju helt krossad och ville även att sitt egen pappa skulle sitta där. Men jag har alltid fått stötta mig själv, jobba jobba jobba hårt för mig själv utan att bli berömd av honom. Han har glömt att komma och se mina matcher som han lovat komma och kolla, man ser upp på läktaren var 5 min och hoppas han sitter där nu och ser, men ikke.. Så jag har lärt mig att ta hand om denna situationen och försöker peppa mig själv på många olika sett, flera sätt har jag försökt bearbeta detta. Jag är stark, som inte vikt mig än. Men det finns ju då man vill han ska komma, man vill ju visa allt man lärt sig, man vill göra sin pappa stolt, men jag får aldrig tillfälle till det. Jag vill för er där ute som har en pappa som ställer upp för er, ta vara på honom, krama om honom extra hårt ikväll och berätta för honom hur mycket ni älskar honom. Varje kväll önska jag att min pappa kom ihåg min dröm, men ibland får man inte alltid som man vill..