Det är svårt & låta bli att gråta när jag tänker tillbaka på oss.. när vi var som syskon, vänskapen förändrades till kärlek, & det höll 6 månader, vi bråka då & då, men det funka i 6 månader, sen tog det stopp. det gick bara inte mer, & mina tårar rinner även idag över att allt vi har sagt, gjort är över, det finns inte mer, det betyder inte mer. Jag visar inte för mina vänner hur jag mår. dom har hjälpt mig nog i livet. Jag måste klara av detta själv. Sen träffa jag en annan, han har inte lika stort avstånd  till mig som simon hade. Han fick mig att le lite grann.. han fick mig att börja skratta igen, börja ha kul, & vilja ens ha kul. Du är kanske inte världens finaste & perfekaste, men du är min finaste & perfektaste dröm. Du är ngt alldelles speciellt, det finns något i dina ögon som man inte kan förklara, även om man står & kollar i dom hur länge som helst, du är på ngt vis speciell. du har fått mig att börja se livet från den ljusa sidan igen. Jag tror jag gillar dig. Mitt hjärta slår dubbelt varje gång jag ser, hör eller rör dig. varenda kram betyder mer än en miljon för mig. Om du ser mig le, är det för att jag har dig. för inget kan bli bättre än att få dig.